Min enda chans att erövra världen
Vi sitter vid ett kafébord i plast. Runt omkring oss snurrar Götene förbi: sommaren håller på att övergå i höst och hösten håller på att övergå i allvar. Snart börjar skolorna, snart jobbar de flesta igen och snart regnar det varannan dag. Idag regnar det inte, och mopeder och epa-traktorer avlöser varandra i jakten gatan fram. Ännu är det sommar. Men snart börjar någonting nytt. ”Jag läser samhäll för det nog är min enda chans att erövra världen” säger Emily Nyman när hon får frågan vilket program hon läser på gymnasiet, och varför.
Hon är 18 år och börjar alldeles strax sitt sista år på Katedralskolan i Skara. Född i Götene, har en mamma från Malaysia, en mormor och moster i USA och en syster från Nordpolen - Paula, isbjörnen. När hon talar kikar hon upp på mig under lugg eller spänner ögonen i mig. Rörelserna är graciösa och påminner om en mycket ung dansare- spontan musik och kontroll i blandning. Hon har vuxit upp i Götene, cyklat på de här gatorna, haft sina vänner här, börjat skolan, vuxit upp, börjat högstadiet, gått ut högstadiet… läst böcker, lekt, pratat… haft en barndom och en uppväxt. Nu är det dags för sista året i gymnasiet. Och sedan är det dags för en plan för att erövra världen. ”Det bästa med Götene när jag växte upp var att jag hade alla mina vänner på en fast punkt. Jag behövde inte pendla då som jag gör nu för att umgås. Vänner är viktigt. Inte nödvändigtvis många vänner, men några få speciella.”
Samhällsprogrammet med inriktning samhäll ger den bredast grunden, speciellt för de som vill läsa vidare till hösten. Många som läser det vet helt enkelt inte riktigt vad de vill bli när de gör sina gymnasieval i nian. Emelie valde den just därför att den ger en så bred grund att stå på. Frågan om favoritämnen får ett blixtsnabbt leende att sprida sig över ansiktet - ”Få se- psykologi… foto… och samhällskunskap, naturligtvis.” Hon tycker faktiskt att det är lite läskigt att börja det sista året på gymnasiet. Nu är hon myndig. Nästa år vid den här tiden blir plötsligt valmöjligheterna långt fler, ja nästan oändliga. Skulle vi sitta vid samma cafébord ännu ett år efter det skulle Emelies värld kanske se helt annorlunda ut än den gjort fram till nu. Gymnasiet är visserligen frivilligt, men 98% av alla ungdomar läser det ändå, av olika skäl. En arbetsmarknad som inte tål att en hel generation kommer ut och söker jobb efter högstadiet, bland annat, och samhällets och arbetsmarknadens krav på gymnasiekompetens dessutom.
Efter studenten sprids man för vindarna, och det som har varit norm och lag för alla blir till individuella öden. ”Nu känns det som jag är på väg att erövra världen! Samtidigt är det lite läskigt. Det är så avgörande. Det här året är det året då jag ser till om jag hamnar på en parkbänk eller blir stadsminister!” Hon tänker sig att man får jobba ganska hårt sista året fram till man tar på sig den vita mössan. Vi klarar av de självklara frågorna ganska snabbt: Du har ganska bra betyg va? ”Ja, det har jag väl.” Du är ganska intelligent va? ”Ja, det är jag väl.” Hon skrattar. Det låter inte ett dugg kaxigt men lite generat. Hur man än vänder sig måste man förhålla sig till jantelagen. Vill du bli stadsminister då? ”Nej, Gud nej!”
Vi dricker kaffe och äter varsin kaka. Hon plockar sönder sin dammsugare i bitar och äter av den med de där graciösa rörelserna. Ögonen växlar snabbt mellan känslorna och följer rättframt mina. ”Jag ska resa till Malaysia nästa sommar efter studenten och hälsa på familjen, så det ska bli… spännande. Efter det tror jag att jag ska läsa språk ett tag i Göteborg och fundera ut vad jag vill läsa till. Mandarin eller japanska funderar jag på. Jag tänkte jag skulle plocka fram det där asiatiska arvet… ” ”Mina framtidsplaner? Det här kommer låta ganska vagt! Jag vill inte ha ett serviceyrke! Jag menar jag vill inte ha ett jobb där jag vistas bland typ barnfamiljer hela tiden. Jag vill ha ett jobb där jag kan uttrycka mina tankar och åsikter i skrift- men inte journalist… Författare? Jaa, det skulle kunna gå… Eller busschaufför, spårvagnschaufför eller lokförare. Det har jag alltid velat bli. Det verkar häftigt!”
På den framkastade observationen att man nog träffar på sin andel barnfamiljer även i de yrkena svarar hon att, ja det förstås. Men de har uniformer och stora fordon. Det är lockande!
Elevrådsordförande
I våras blev hon vald till ny elevrådsordförande på Katedralskolan., efter en tids kampanjarbete. Nya plikter som läggs till studierna. ”Jag har alltid velat påverka, och jag tyckte det verkade vara en bra start. Jag har saker jag vill genomföra. Jag vill göra någonting som inte har hänt på Katedral förut, det kan jag säga. Men det viktigaste tycker jag är att bevara traditionerna.” Eftersom Katedralskolan, en skola vars rötter går tillbaka så långt som till klosterskolorna i Skara, bär sina traditioner med stolthet och överför dem till varje ny generation så är det säkert en uppskattad inställning bland många.
En person för vilken åsikter och att påverka är så viktigt måste få frågan om politik är viktigt för dem. Svaret på det är: ”Ja!”. Politiskt säger Emelie att hon inte är medlem i något parti för tillfället men att hennes åsikter kan uttryckas ungefär så här: ”Vi måste ändå flytta till Monaco snart allihop.” När hon funderar på sin och andras politiska tillhörighet har hon kommit fram till två slutsatser: 1. Man måste skapa ett eget parti. 2. Repetera Monaco-devisen. ”Så i politiken kanske ni får se mig, någon gång.” Emelie Nyman vill göra någonting. ”Jag sticker ut. Det kan vara svårt i Götene. När jag var yngre var det genom hur jag såg ut, min klädstil och så. Nu… jag är ganska provokativ och har starka åsikter. Men jag kränker inte andra – jag är ganska så snäll faktiskt.” ”Om jag skulle beskriva mig själv så skulle jag säga att jag är väldigt ojämn. Man vet aldrig riktigt var man har mig. Jag har någon sorts personlighetsklyvning!”
Hon ler igen. ”Min pojkvän brukar säga att han inte har en flickvän, utan många flickvänner. Om jag ser mig som en intellektuell person? Ja, på torsdagskvällar kanske. Och klockan halv ett på natten framför datorn.” Uppväxt i idyllen ”Jag bor i idyllen”, förklarar hon. ”Radhus och allt. Vi hade till och med en volvo ett tag. Det här är en väldigt bra stad att växa upp i.” En liten stad, full av människor som känner dig, som vet vem du är, där dina vänner är nära. Allting rör sig runt och runt kring samma välkända platser och världen sipprar in genom bibliotekets hyllor, tv:n, resorna. Pappa har sitt kontor på torget. Allting går runt och runt med årstiderna och livets cykler, livets karusell som Joni Mitchell säger. ”Men när man blir sådär en tretton-fjorton då börjar man klättra på väggarna.” Då vill man ut och bort och ha mer, sånt man inte redan kan och känner till. På frågan om hon kan tänka sig att flytta tillbaka till Götene senare i livet, blir svaret:
”Nej. Jag tror att många som flyttar härifrån gör det, när de blir typ 40 eller så. Kommer tillbaka, skaffar familj. Men jag vill inte flytta tillbaka, för då kommer saker inte vara som de är nu och barndomsminnen bör man låta vara.” Barndomsminnen är dyrbara och bör behandlas varsamt - och man kan faktiskt inte stiga ner i samma flod två gånger. ”Götene- Götene är en by med potential” tycker Emelie. ”Det som krävs för att den ska utvecklas är att rätt människor satsar på rätt saker”. Men vad är rätt saker?
”Inte en Arnby i alla fall! Den är beroende av bra väder på sommaren, utöver det kan man inte göra så mycket med den!” Världens tre viktigaste huvudstäder ”Malaysia är också hem för mig. Min släkt kommer från en liten, nej inte så liten stad som heter Ipoo. Det är väldigt exotiskt- och väldigt modernt. Många som frågar mig tror att de bor i hyddor där, men så är det inte alls.” Hon berättar att naturligtvis kan en sådan bakgrund väcka en del identitetsfrågor när man är i puberteten och ska försöka hitta en egen identitet, men samtidigt känner hon sig mycket rikare på grund av den. Hon säger det med eftertryck och glädje- utropstecknet hänger nästan synligt i luften. Har man dessutom släkt i USA och har besökt både Malaysia och det stora landet i väster flera gånger så är man ganska berest och har fått mycket av världen.
”Vid tio års ålder hade jag varit i de tre viktigaste huvudstäderna i världen, så jag antar att man kan kalla mig för berest. London, Paris, New York,” fyller hon i innan jag hunnit ställa frågan. Jag tror det är det bästa man kan göra i livet. Resa, uppleva nya saker, möta nya människor. Det farligaste man kan göra är att bli inskränkt.” Världen lockar- och det är inte charter till Mallorca till exempel som står på Emelies önskelista. Hon vill kravla runt i främmande djungler, resa till Nordpolen eller Svalbard, det har länge varit en drömresa. Kanske är det en sak som står på agendan efter gymnasiet.
”Att resa till Nordpolen vore dessutom viktigt för mig och Paula. Hon är ju därifrån.” See Emily Play Paula ja. Paula är Emelies snart ett år gamla syster. ”Jag har börjat samla på mjukisdjur igen. Jag hade många när jag var liten. Jag har flera hundra. Det viktigaste är min isbjörn Paula. Hon kompenserar för den lillasyster jag aldrig fick. Hon är precis som jag tror att en syster är.” Hur är en syster då? ”Jävligt jobbig. Krävande. Tar en massa plats hela tiden. Har en massa humörsvängningar.” Paula följer med Emelie till skolan ibland. Det är mycket uppskattat säger hon. Paula brukar sitta på katedern och titta ut över klassen, kolla om alla sköter sig kanske. Hoppas hon inte är en sån lillasyster av den skvallriga sorten. En sådan har jag aldrig haft, men jag har en männsikosyster och kan inte låta bli att säga att det är rätt fint att ha en riktig syster också. ”Det ante mig!”
”Det dummaste någon frågat mig om Paula var en lärare som frågade om jag köper kläder och så till henne också. Det är väl klart jag gör! Hon kan väl inte gå runt naken heller! Det jobbigaste är skorna, hon måste ju ha två par, ett par på baktassarna och ett par på framtassarna.”
See Emily Play. Fast det är på allvar. Pink Floyds Syd Barrett hade nog gillat den här Emelie också. Fast hon kan nog ta bättre vara på sig själv. Själv har jag sången envist spelande i bakhuvudet, mest för titelns skull. Soundtrack till möte på ett café. Tja, nästan. Soundtrack till ett möte på Bengts Tobak. Hur ska då Emilie Nyman då erövra världen? ”Med hjälp av min pappa. Ja. Med hjälp av min pappa.”
Fakta: Emelie Nyman
Ålder: 18
Född: Götene
Bor: Götene
Familj: Mamma, Pappa ”och mina mjukisdjur faktiskt”
Gör: sistaårselev, s.k. arbiturient vid Katedralskolan i Skara.
Intressen: Fotografering
Det bästa med Götene: ”Swebus express! Att man kan ta sig härifrån fort som fan när man känner för det.”
Det sämsta med Götene: ”Det känns inte som man blir tagen på allvar här. Det är känsligt att sticka ut.”
Text o bild Kajsa Stiller