”Det var en liten dröm att jobba på bibliotek, faktiskt. Jag tycker ju om att läsa,”säger hon med det där eftertrycket människor ofta använder om just läsning, det som betyder att det här, det är en viktig sysselsättning för mig, nästan som ett kodord läsare emellan. Människor beskriver sig själva så, med läsningen som ett karaktärsdrag: Ja, jag är lång och mörk, lite eftertänksam och så tycker jag om att läsa. ”Sen är biblioteksarbetet ett utåtriktat arbete - och inte två dagar är lika. Det är viktigt för mig. I mötet med låntagare får man alltid tänka; vad kommer att hända idag? Är det någon som vill ha en körkortsbok på spanska? Vi har just köpt in en sådan. Är det någon som vill ha… ja vad som helst.”
Bibliotek är demokrati
Den första augusti i år hade Annicka Berggren arbetat på Götene bibliotek i precis 21 år. Hon kom hit som barnbibliotekarie och som ansvarig för filialen i Källby. 21 år senare säger hon eftertänksamt att ja, hon tycker fortfarande om sitt arbete. ”Det är väldigt omväxlande. Det sker ständiga förändringar. 1993 datoriserade vi biblioteket till exempel. Det var en stor händelse. Det förenklar så otroligt- man kan nästan inte tänka sig hur det var att jobba som man gjorde förr. Nu i höst börjar vi landa i den nya omorganisationen som genomförts i år. Biblioteket danas av omgivningen. Det utvecklas hela tiden, samarbetar med grannkommunerna, förändras med tiden. Jag har ju dessutom arbete både på kontoret (ovanför biblioteket) och i disken. Jag kan gå upp och jobba och jag kan gå ner och få kontakten med låntagarna.”Omväxling, att inte riktigt veta vad nästa dag för med sig - det är viktigt. Annicka Berggren känner starkt för sitt arbete. Bibliotek, säger hon, är demokrati. Ett bibliotek ger fri tillgång till böcker, till samhällsinformation - och nu också Internet- till alla. Ett bibliotek är en neutral plats. Det är för alla: ingen utesluts. ”Du behöver inte vara medlem, inte vara en församlingsmedlem, inte ha någon speciell åsikt. Biblioteket är fritt och tillgängligt. Man får inte ta betalt för lån heller- det står i bibliotekslagen.” Hon beskriver biblioteket som en mötesplats. Man behöver inte låna något - man kan bara komma in en stund och läsa en dagstidning. ”Vi träffas på biblioteket”, så säger människor. ”Här får man också möta kultur. Vi har författarbesök, poesikvällar och utställningar.” Den viktiga bakomliggande tanken är alltid folkbildningstanken. På frågan om den är viktig för henne personligen är svaret ett bestämt ja. Annicka har inga problem med att stå för sina principer. Det är den man arbetar efter. Det blir lite som ett kall, kantänka. ”Jag tycker vi uppfyller det bra i Götene utifrån våra förutsättningar. Våra anslag är inte stora men vi gör vårt bästa. Vi jobbar så att vi köper in böcker efter önskemål och efter vad vi tycker att vi behöver.
Jag tycker att man ska bli överraskad på bibliotek. Att man hittar något i hyllorna som man inte trodde sig behöva. En fin konstbok till exempel som man aldrig tänkt sig eller en handbok i släktforskning som sätter igång ett intresse… En del är så bestämda också. Många lånar bara samma sorts böcker, inget annat.” Böckerna överraskar dig, biblioteket som en stor skattkista eller en fest med gamla vänner och det nya, obekanta, spännande bekantskaperna som väntar på dig. Hon berättar engagerat och med stor kunskap om bibliotekets arbete, om utmaningarna man står inför - små anslag, försvinnande unga - men det är nog hela Götenes problem- och utmaningen att delta i kommunens satsning på handel. Eftertänksam när hon talar, men bestämd och säker på sin sak. Hon gestikulerar och visar med hela kroppen. Lutar sig gärna tillbaka och tittar och funderar. Har en egen rytm. Vänlig och vän och bestämd. ”Att jobba med sånt man tycker om, det är inte alla förunnat. Jag är lyckligt lottad.”
Att höja sin röst och bli hörd – ett ovanligt intresse
”En dag när jag var 11 eller 12 år gammal hade jag ingenting hemma att läsa. I bokhyllan stod Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa”. Den boken läste jag sen om tre gånger det närmaste året.” En läsupplevelse. ”Jag har läst om den som vuxen också. Utvecklingshistorien är vad som gör att man läser om den! Om det bara hade varit en berättelse om Sveriges geografi hade det inte varit så lockande, men Nils går från att vara elak till att lära sig ta hand om sig själv, ta hand om andra, lära sig bli en vän… Det är en klassiker.Hon lånade från Kipling när hon skrev den men den var nyskapande.” Nils Holgersson blev början till ett livslångt intresse för Selma Lagerlöfs böcker. Favoriter? ”Charlotte Löwenskjölds-trilogin tycker jag är fantastiskt. Hon var ju så produktiv i Falun, när hon fått Nobelpriset och flyttat tillbaka till Mårbacka och var en företagare, nej de böckerna är inte alla lika bra. Varför jag tycker om Charlotte Löwenskjöld? Jag känner igen mig i kvinnan!
Förutom Selma intresserar sig Annicka för kvinnliga författare som Jane Austen, de tre systrarna Brontë och vår svenska Viktoria Benediktsson. ”Egentligen är kvinnorna själva och deras livsöden lika intressanta som böckerna. Böckerna är ju bra, men deras livsöden är minst lika intressant för mig. Hur det var att leva som kvinna under1800 talet och början på 1900-talet. Detta att de fick kämpa så för sina författarskap! De levde i en tid när det var så omöjligt för dem att höras. De skrev ändå, försökte, använde pseudonym eller manligt alias, hade tur och blev hörda, lästa av någon förläggare som ville ge ut deras böcker.” Det var kvinnor som skaffade sig en röst i en tid när det var så mycket lättare att vara stum, när kvinnor kämpade för tillträde till skolor, universitet, kämpade för rösträtt. ”Ta Selma som exempel: om hon inte hade råkat hamna på ett bröllop där hon fick läsa upp en liten dikt och fått den där feedbacken att du skulle utbilda dig du! Då hade hon kanske aldrig sett till att kämpa sig till en lärarinneutbildning och börjat skriva. Hon hade förblivit en ogift mamsell, en fattig släkting.” Och Sverige hade gått miste om en nobelpristagarinna och kanske sin största internationella litterära stjärna.Det är det faktum att Selma, Emily, Jane och Viktoria och de andra var starka kvinnorna, de svårigheter de stått emot och den tur som krävts för att de ska komma fram som fascinerar. ”Att de lyckades… Ja, de skickade in sina manus och så var det någon som förhoppningsvis hittade det. Jag såg den nya filmen om Beatrix Potter. Jag ska inte avslöja för mycket om du inte sett den, men den handlar om hur hon är över trettio och ogift så familjen kommer med män hon ska gifta sig med men hon går till en förläggare med sina små teckningar på djur och…” Så skaffar hon sig en karriär i stället, mycket tack vare förläggaren - som hon förälskar sig i. Det var den världen de levde i, och den fascinerar. Otroligt mycket har förändrats fram till idag. ”Det var ett sånt inskränkt samhälle. Selma och andra kvinnor kämpade hårt för rösträtt och för fred.” Just kampen är viktig i deras historia. ”Det är så många idag som rycker på axlarna och säger ”Varför ska jag rösta?” Det är en rättighet och en skyldighet.” Att stiga in i deras liv ”Det är roligt att besöka författarhem. Man kan stiga rakt in i författarnas liv på ett sätt.” Så såg Selmas bibliotek ut, där satt hon och skrev, den där boken, Lord Byrons samlade dikter, verkar hon ha läst många gånger, den är så sliten…
Annicka berättar om hur hon besökt familjen Brontës hus, där de tre systrarna bodde isolerade med sin far prästen och sin bror, en begåvad men gravt alkoholiserad konstnär på väg mot sin undergång, ensamma på heden. För att få utlopp för sina rika fantasier uppfann barnen en egen värld, skrev poesi och romaner. Charlotte skrev klassikern ”Jane Eyre”, Emily blev berömd för ”Svindlande höjder”. I den ena kommer föräldralösa Jane till den närmast skrämmande Mr. Rohester och upplever en både ömsint och skrämmande kärlekshistoria som inkluderar allt från galna kvinnor inlåsta på vinden till nedbrunna herresäten. I ”Svindlande höjder” skriker huvudpersonen ”Cathy, Cathy” i vånda och svartsjuka och mörka ting gror i det engelska landskapet… ”Det var en underbar dag, med strålande väder. Allt var mycket pittoreskt. engelskt. Men mot kvällen, när vi besökte huset, smög sig dimman och mörkret över heden…” Så dramatiskt. Så perfekt.
Jane och jag
Jane Austens hem har hon besökt tre gånger. Jämte Selma är hon kanske Annikas stora favorit, men det var en kärlek som väcktes lite senare än den till Selma. ”Det väcktes av BBC-serien av ”Stolthet och fördom” som gick för kanske tio år sen.” Mr Darcy gick från att säga om huvudpersonen Elizabeth att hon nog kunde vara tolerabel,
men ingenting som kunde fresta honom (till en dans) till att, flera avsnitt senare be om hennes hand inte mindre än två gånger i en intelligent, mycket romantisk och bitskt ironisk filmatisering. ”Jag har nog läst boken sex eller sju gånger sedan dess. Det är fortfarande min favorit av hennes böcker. Jag tycker om henne på grund av samma sak som jag intresserar mig för Selma egentligen.
Hennes böcker är fulla av starka kvinnoporträtt, kvinnor som vågar säga nej och söka det de själva vill ha. Och nu har jag köpt tv-serien på dvd också!” ”Att jag besökt hennes hem tre gånger var lite av en slump faktiskt. En gång åkte jag dit med en väninna, en gång åkte jag dit själv. Sen måste jag ju visa Åke också! Första gången jag var där släppte de inte in oss först, för de höll på att göra intervjuver med skådespelarna från just den serien. I Winchester var Åke och jag med om något speciellt. Precis den dagen vi kom skulle de sätta upp en föreställning av Stolthet och fördom baserad på tv-serien framför kyrkportarna. Jag sa till Åke att vi bara måste titta. Folk tog med sig picknick och satt och tittade… och engelska skådespelare är ju så bra, de bytte roller och kläder och…” En härlig kväll. ”England är mitt favoritland. Jag tycker om att resa dit och tågluffa runt. Det är någonting med landskapet, de gamla byarna, de stora slotten… och språket.” En anglofil? ”Ja, det kan man nog säga. Sen är det ju också så att jag tycker om att åka någonstans där man klarar sig ganska bra med språket.Skriva själv- om Eros martyrer och andra festligheter
”Jag är sekreterare i Föreningen för Västgötalitteratur. Det är en aktiv förening, 1500 medlemmar. Där får jag chansen att skriva, i medlemstidningen. Jag skrev en artikel om Göteneförfattarinnan Magda Bergkvist i sista numret. Hennes pappa var bankman och så framgångsrik och inflytelserik att han kallades kungen av Götene, hennes mamma har fått gett namn åt Annagatan. Själv gifte hon sig med en adelsman och gav ut böcker som ”Eros martyrer”. Den är inte så dum faktiskt.” Faktiskt handlar den också om ännu en kvinna som visar sig stark, om än i sista änden, och slutar vara en Eros martyr. Men om man älskar böcker, vill man kanske skriva en själv? ”Ja det vore ju roligt förstås, om man hade något att skriva om. Kanske…”
Läser gör hon av tre anledningar. ”Böcker som Selma Lagerlöfs läser jag för att det är som att få en god historia berättad för mig. Det känns inte som om jag läser. Hon läser för mig!” Den andra anledningen är att när man läser blir ibland personerna levande för den som läser, som i en bra deckare. Dessutom läser hon för att en bra bok kan informera. Svaret på frågan om hur hon skulle kunna tillbringa en perfekt dag är naturligtvis- med en bok. ”Det skulle kanske vara en vacker sommardag. Paddla ut med kanoten och ha med mig en bra bok. Vad jag skulle välja? Vad svårt! Idag skulle det nog bli Systrarna på Liseberg och en bok om Sonja Åkesson, Amelie Björk kommer i höst och håller ett föredrag om henne.”
Annicka Berggren - Faktaruta
Född: Tidan (Pappa föddes i Husaby)
Bor: på en gård på Kållandsö
Familj: sambon Åke Larsson, två katter.
Yrke: bibliotekarie
Intressen: Läsa! Framför allt böcker av kvinnliga författare från 1800 tal och tidigt 1900-tal, men också deckare, gärna brittiska som Peter Robinson och Peter Booth.
Det bästa med Götene: Det är en plats att känna sig hemma på, förankrad, känna att man har rötter.
Det sämsta med Götene: Låga anslag till biblioteket om man jämför med resten av Sverige.
Text o bild: Kajsa Stiller